En stilla stund

”Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem
som fruktar Honom…” (Ps 103:17 – 1917).

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag ska tala om vardagen och evigheten, precis så som de hänger samman med varandra. Det är ju i skärnings-punkten mellan dem som du och jag lever i vårt NU, även om det sker en gradvis för-skjutning framåt hela tiden. Men innan jag går vidare ska jag be om hjälp och vägled-ning genom den Helige Ande som är min Hjälpare.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte med en bön om vägledning i ditt ord och hjälp att förmedla det på rätt sätt. Herre, jag ber om att din Helige Andes kraft ska få följa ordet i det budskap om frälsning som du låter mig föra fram till någon lyssnare i dag, så att det blir till välsignelse och hjälp. Amen.”

Som jag sa i början så hänger ju vardagen och evigheten ihop, som två delar av samma helhet och verklighet. Man tänker kanske inte på det, men det är ju så ändå. I din bibel kan du också läsa om att du är en evighetsvarelse – alltså en människa som kommer att finnas till i evighet. Och ’evighet’ betyder åtminstone för mig, på svenska språket, en obegränsad tid. Kanske kan man säga att det är ett ständigt NU, utan några sådana begränsningar som vi människor kallar ’tid’ – alltså är det ett tidlöst tillstånd.
För oss vanliga människor som lever här på jorden, är det svårt eller lite underligt att tänka sig ett ’tidlöst tillstånd’ – eller hur – men tänk så underbart, va? Inget jäkt, ingen stress, inget jagande för att hinna det ena eller det andra. Och ingen av oss kommer att åldras mer. Ingenting bryts längre ner och dör så småningom, utan allt liv består.
Ja, det är i stora drag så som JAG uppfattar tanken på evigheten, om man nu tycker att man ska försöka uppfatta och beskriva den på något sätt, med mänskliga ord…

MUSIK

Jag vet inte om du är intresserad av den här frågan om vårt livs fysiska begränsning. Och egentligen är det ju fel att tala om både livets ’begränsning’ och evighetens ’längd’ – åtminstone i bibelns perspektiv – eftersom jag ju förut sa att livet INTE har någon begränsning. Och när jag säger det så menar jag tidsmässig begränsning och INTE i vilken FORM livet fortsätter efter det att vi passerat den gräns som vi kallar för ’döden’. Det fysiska livet som vi lever här och nu, i en fysisk kropp på jorden, är ju en tillvaro som räcker en viss begränsad tid – olika lång för olika människor, beroende på omständigheter som jag inte har någon insikt i, men som ligger helt i Guds hand. Men du och jag består ju inte bara av en kropp. Vi har också en själ och en ande.
I själen finns bland annat vårt förstånd, intellekt och känsloliv. Men så har vi också en ande – själva livsanden – som kommer från Gud, som har skapat allt och också ser till så att allt hålls igång och fungerar.
Om de här tre delarna i vår varelse skriver aposteln Paulus i sitt brev till de kristna i Tessalonika så här: ”Men fridens Gud själv helge er till hela er varelse, så att hela er ande och er själ och er kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse” (1 Tess 5:23 – 1917).

MUSIK

När det gäller mitt uttryck för evighetens längd, så tror jag att det är svårt för oss alla att fatta att ett ’tidlöst tillstånd’ -som evigheten- kan ha en längd eller någon sorts ut-sträckning. Men det är jag verkligen osäker på… och inte bekymrar det mig så värst mycket heller… Det som jag däremot är säker på, är att eftersom Gud skapade oss människor så fint som han har gjort, så har Han också ordnat med hur evigheten ska bli så bra som möjligt, på alla sätt, oavsett vad sådana som jag tycker eller tänker. Jag förtröstar absolut på att Gud vet precis vad han sysslar med, och därför behöver
jag inte oroa mig det minsta.

Nu tänker jag tala om någonting annat. Jag vet naturligtvis inte om du tänker som jag men jag har funderat på en sak, som ju kan beröra vem som helst av oss människor. Om du VISSTE hur lång tid som du har kvar att leva, vad skulle du göra då… eller hur skulle du leva då? Det är inte så lätt att svara på kanske… och det beror väl på att man ytterst sällan ställs inför ett sådant alternativ eller val…
Några människor får kanske reda på sitt livs begränsning i samband med att de får en diagnos av en läkare om de blir sjuka – eller råkar ut för en olyckshändelse. Andra kanske får någon sorts ’förvarning’… På vilket sätt vet jag inte, men kanske uppen-barar Gud för dem när det är ’dags att flytta’… Från bibelns blad kan man ju hämta kunskap om man vill. Jag tänker t.ex. på gudsmannen Elia och hans himmelsfärd, som hans lärjunge Elisa hade fått veta genom Guds Andes ingivelse. Det står att de andra profetlärjungarna också kände till det (2 Kon 2:1,3,5,9,11 – 1917).
Att Elia själv visste om det är kanske naturligare i sammanhanget men ändå märkligt – eller hur? Gud kan givetvis uppenbara vad han vill för oss människor, när han vill. Vad meningen skulle vara med att få veta tiden för sin egen hädanfärd, vet jag inte, men jag tror inte att Gud uppenbarar sådana saker för en människa utan att det finns en anledning till det.
Men -som jag sa innan- visst kan man fundera över hur man själv skulle ställa sig i en sådan situation…

MUSIK

Hur ser du och jag på evigheten?
Frågan om vad man skulle göra om man i förväg visste när ens liv är slut, kommer i ett särskilt ljus när man ser kopplingen mellan detta livet och det eviga – som två delar av samma verklighet. På något sätt ’krymper frågan ihop’ lite grann, eller hur, när man ser tidens gräns eller den gränslösa tiden, på det sättet.
Hur ser du på evigheten?
Är du rädd för den, eller är din tro på Gud och på Jesus Kristus, sådan att den bär över det okända???
Hur var det nu psalmisten skrev i den psalm som vi kallar ”herdepsalmen” eftersom den börjar med orden ”Herren är min herde…”?
 ”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont…” står det (Ps 23:4).
Varför behöver vi inte vara rädda för dödsskuggans dal? Jag skulle vilja säga att det beror dels på att det måste finnas ett ljus där, annars kan det väl inte finnas någon skugga – eller hur? Och dels beror det på att psalmen fortsätter så här: ”Din käpp och stav de tröstar mig.” Alltså finns det någon som vandrar med oss och är det stöd som vi behöver för att klara av den sista sträckan…

MUSIK

Hur vi tänker om evigheten hänger naturligtvis också ihop med vad du och jag för-väntar oss på ’andra sidan’. Om vi är övertygade om att det blir ett ljust och under-bart liv med en fortsättning där man får ägna sig åt ’det som man är bäst på’ så att säga… eller om man är lika övertygad om att det bara är ett evigt mörker som väntar.
Skillnaden är oerhörd – och valet att tro eller inte tro är vårt eget – ditt och mitt!
Bibeln talar i olika sammanhang om att det liv vi lever här på jorden bara är ett för-stadium till det eviga. Ett förstadium som har just den meningen att vi här har den enda möjligheten att ta ställning till Guds erbjudande om nåd och genom tron på Jesus bli befriade från syndens makt… och på så sätt välja var, och i vems gemen-skap, vi ska tillbringa evigheten.
Jag tänker också t.ex. på bibeltexten från Paulus första brev till sin andlige son Timoteus där han skriver så här: ”Bjud dem som är rika i den tidsålder som nu är att inte vara högmodiga, och att inte sätta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen ger oss allt till att njuta därav; bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och gärna dela med sig. Må de så lägga av åt sig skatter som kan bli en god grundval för det tillkommande, så att de vinner det verkliga livet” (1 Tim 6:17-19 – 1917).
Kanske tycker du att det där låter alltför enkelt. Ja, det är möjligt att man kan uppfatta det så, men DET ÄR DET SÄTT SOM GUD HAR BESTÄMT att du och jag kan följa
om vi vill.

MUSIK

Guds väg av NÅD, handlar alltså INTE om någon egen prestation, utan om din och min tro på JESUS, Guds Son. Vi kan få nåd för alla fel vi gjort, alla synder vi begått, oavsett om vi själva tycker att de är små eller stora - vilket Gud aldrig frågar efter. Men NÅD får man bara om man ber om den, och benådad blir man om man ber om det med ett ödmjukt sinne. Att gå in genom ’den trånga porten’ som Jesus talar om (Matt 7:13-14) betyder att utan ödmjukhet kommer man ALDRIG igenom den, därför att det egna JAGET då står i vägen med sin stolthet, sitt högmod, sin självtillräcklig-het och egenrättfärdighet. Den som inte blir såsom ett barn, som bara förtröstar på Gud och på HANS NÅD kommer aldrig in i himlen – i Guds rike. (Matt 18:3).
Det är också på sin plats att påminna om bibelorden att: ”Stolthet går före undergång, och högmod går före fall” (Ords 16:18) och ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd” (1 Pet 5:5).

Om du vill vara med så ber vi tillsammans nu. Slut dina ögon så blir du inte störd.
”Gode Gud! Vi vill tro på din Son, Jesus Kristus, och den frälsning som DU har berett genom Honom, så att vi har fått förlåtelse för våra synder. Tack, Herre, för att vi får ta emot DIN NÅD och barmhärtighet. Hjälp oss att vandra nära Dig och gå på Dina vägar. Hjälp oss också att verkligen förstå att det här är den första dagen på resten av vårt liv tillsammans med Dig. Tack för att DU har lovat att vara med oss ALLA DAGAR till tidens slut och hör vår enkla bön. Amen.”

Dagens minnesord: ”Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut
med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet” (Klag 3:22-23 – 1917)

MUSIK