En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård och några ord med kristen grundton om vardagslivets mångahanda, för dig som söker och längtar efter en framtid och en tro. Mina tankar har samlat sig omkring sånt som irritation, vrede och ilska, och vilka följder det kan leda till om vi låter oss fångas av sådana saker. Men innan jag ger mig in på det här området, så vill jag börja med att be om Guds välsignelse och vägledning genom Den Helige Ande, så att allting blir rätt och riktigt.

”Gode Gud, jag tackar dig för att jag får lov att komma inför ditt ansikte i Jesu namn. Du ensam ser och vet vad den här stunden ska innehålla, och vem det riktar sig till, för att möta behov av vägledning och förmaning. Du har sänt ut ditt ord för att det ska verka så som Du vill. Hjälp oss Herre, att med öppna hjärtan och sinnen ta emot det som du vill säga till oss nu. AMEN”

Aposteln Paulus skriver i sitt brev till Efesierna: ”Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle” (Ef 4:26-27 SFB).

Varför blandar Paulus in djävulen i det här sammanhanget? Ja, det måste ju bero på att när vi blir arga så fördunklas vår förmåga att bedöma olika förhållanden, och vi tar gärna till storsläggan när vi, vid närmare eftertanke borde ta det varligt i stället. I vår fördunklade sinnesstämning, så blir vi lätt offer för felaktiga tankar och drar då felaktiga slutsatser, som kan leda till hemska följder, som vi djupt ångrar. Det värsta är att vi kanske inte får nån möjlighet att rätta till det vi ställt till med. Om vi än ångrar oss aldrig så mycket, så kan vi kanske inte få det gjorda ogjort, eller det sagda osagt.

MUSIK

Jag ska bara lyfta fram några exempel som belyser det jag försöker säga till dig.

I Gamla Testamentet talas det om araméerna. Det var ett folk som var halvnomader och som på sin tid bodde i det kaldeiska Ur. Alltså samma folk som Abraham tillhörde, när Gud kallade honom att lämna sitt land.

Bland araméerna fanns det en man som hette Naaman. Han hade stort anseende och var den arameiske kungens högste befälhavare. Naaman var mycket aktad hos sin herre, för Herren Gud hade genom honom givit seger åt Aram. Naaman var en modig stridsman - men han var sjuk i spetälska. (2 Kon 5 SFB).

En flicka som hade blivit tillfångatagen i samband med ett strövtåg i Israels land, kom

sedan i tjänst hos Naamans hustru, och fick på så sätt reda på Naamans sjukdom. Hon sa till sin matmor: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria, då skulle han befria honom från hans spetälska”.

Naaman fick reda på vad flickan hade sagt och bad kungen om att få resa till Israel

för att besöka profeten – som hette Elisa. Naaman fick kungens tillåtelse att resa iväg och fick förutom ett introduktionsbrev till Israels kung, också med sig silver och guld och fina gåvor. Naaman ger sig alltså iväg på sin resa.

MUSIK

Nästa gång vi träffar på Naaman så har han kommit fram och stannar just utanför dörren till Elisas hus med sina vagnar och hästar. Elisa går inte själv ut till Naaman, utan skickar ut ett bud som säger till honom: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i (floden) Jordan, så skall ditt kött bli friskt igen och du blir ren” (1 Kon 5:10 SFB).

--------Men vad händer nu?-------

Jo, den aktade herr Naaman - med sin stora självgodhet och anseende hos kungen - blir så förnärmad och ilsken över Elisas sätt att behandla honom, så han far sin väg i vrede.

Men, som tur var så fanns det en av hans tjänare, som var lite mer behärskad och som sa till Naaman:

”…om profeten hade begärt nåt svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!”

Och det ”tog skruv” som man säger. Så Naaman for iväg ner till Jordan och doppade sig sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.

Naamans hetsiga temperament höll alltså på att leda honom fullständigt på villovägar och ändå hade han ansträngt sig så, för att komma i kontakt med profeten. Men hans tro på att profeten skulle kunna hjälpa honom blev så överskuggad av hans ilska, så han höll på att gå miste om hela välsignelsen av att bli frisk. Var det nåt fel på Naamans tro? Nej, det var det inte, men det var fel på hans sinnelag.

Nu gick det ju bra ändå till slut kan man säga, men det var på håret att Naamans ilska hade gjort hela hans framtid bitter och eländig – med spetälskan kvar.

MUSIK

Ett annat exempel som inte slutade lika bra.

Bibeln talar på sina första blad om två bröder, Adam och Evas båda söner. Kain hette den förstfödde och Abel hette hans yngre bror. Kain blev jordbrukare när han växte upp och Abel blev herde. En gång hände det sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren Gud, av markens gröda. Abel bar också fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett och det står att Herren såg till Abel och hans offergåva, men till Kain och hans offer såg han inte (1 Mos 4 SFB).

Bibeln talar inte om varför Herren såg med välbehag till Abels offer men inte till Kains. Följden blev i alla fall att Kain blev mycket vred och hans blick blev mörk.

Herren Gud såg det och frågade Kain: ”Varför är du vred och din blick så mörk?

Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du INTE gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den” (1 Mos 4:6-7 SFB).

När Kain och Abel en dag var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. Kain ångrade sig efteråt och sa till Gud: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas.” Men hans insikt och ånger kom försent. Det gjorda kunde ju inte göras ogjort – även om det fanns förlåtelse inför Gud, också för det grymma brott som Kain hade begått.

Kains ilska förledde honom att begå mord – i stället för att försöka klara ut med Gud

vad som från början var fel. ”Kom låt oss gå tillrätta med varandra, säger Herren” hos profeten Jesaja (Jes 1:18 SFB). Meningen med Guds tillrättavisningar är att du och jag ska komma till insikt och ändra oss – innan det är försent.

MUSIK

Vi människor har så många olika bevekelsegrunder och förutfattade meningar. Jag är själv inget undantag – tro inte det. Jag har ofta alldeles för bråttom när jag tror mig ha fått vägledning från Gud. Ibland hinner Han inte ens tala färdigt med mig, innan jag ger mig iväg…

Jag ska ta ett exempel till, från den erfarenhet som jag känner till.

Det handlar om en dam som hade en annan inställning än de båda andra exemplen som jag talat om tidigare – men kanske inte så ovanlig ändå ibland oss.

Den här damen var sjuk och hade fått höra talas om en Gudsman som bodde rätt så långt borta från henne själv. Hon hade hört att han brukade be i Jesu namn för sjuka människor, så att de blev friska.

Damen ringde upp Gudsmannen och förklarade sitt ärende. De avtalade en tid för att träffas och damen reste iväg.

Det var rätt så krångligt för henne. Hon fick först ta bussen från sin bostad till järn-vägsstationen. Sedan tåget till den stad där Gudsmannen bodde och till sist en buss igen, den sista biten.När hon äntligen kom fram, träffade hon Gudsmannen som avtalat. Hon presente-rade sig och började sen att tala om hur liten hennes tro var, och att hon nog inte kunde bli frisk… eftersom hennes tro var så svag.

MUSIK

Gudsmannen, som var en tålmodig Herrens tjänare, frågade stillsamt: ”Hur var det nu”, sa han. ”Ni ringde upp mig en dag och talade om er sjukdom för ni trodde att jag kunde be till Gud för er -i Jesu namn- så att ni kunde bli frisk, eller hur?” Jo, det stämmer svarade damen. ”Jaha” sa Gudsmannen ”sedan tog ni bussen från er bostad till stationen för ni trodde att er resa skulle bli lyckosam?” Damen nickade. ”Sedan tog ni tåget hit och bussen sista biten, för ni trodde fortfarande att Gud skulle hjälpa er om ni fick förbön i Jesu namn - eller hur - fortsatte Gudsmannen.” Jovisst, det är rätt, svarade damen.

Då tar vi den tron, sa Gudsmannen, la sina händer på damen och bad till Gud i Jesu namn att hon skulle bli frisk. Damen blev frisk och reste glad och lycklig hem igen.

Var det nåt fel på hennes tro? Nej, men det var fel på hennes andliga självkänsla.

Hennes inre blick var riktad på hennes egna brister, i stället för på Guds möjligheter.

Kan det vara likadant med dig och mig ibland? Ja, om jag får svara, åtminstone för mig själv, så kan det nog det… tyvärr!

Hebréerbrevets författare skriver (Kapitel 12, vers 2): ”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.

(Vers 3): ”Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.” (Vers 15): ”Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många” (Bibel 2000).

Vad har vi lärt oss idag? Jo, att slänga all stolthet, ilska och otro över bord och bara koncentrera oss på en enda sak - nämligen på Jesus Kristus - ”trons hövding och fullkomnare” som det står i den gamla bibelöversättningen. Det är nog och övernog.

”I honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda” (Kol 2:3 Bibel 2000).

MUSIK