En stilla stund

Välkommen till programmet ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

Jag hoppas att du vill vara med en stund framöver när jag tänkte att vi tillsammans ska söka oss fram mot djupare andliga erfarenheter, i vår tro på Jesus. Men en sådan djupare insikt tror jag bara att den Helige Ande kan visa oss och förmedla till oss. Därför ska jag börja med att be om det.

”Gode Gud, jag kommer inför ditt ansikte med en bön om att du skall låta din Helige Ande undervisa och vägleda mig och mina lyssnare, så att vi kan nå längre och längre ut i Din livgivande ström och på det sättet kunna växa till i vårt andliga liv.

Tack Herre att Du vill hjälpa oss. Amen.”

Bakgrunden till det här programmet är en bild i mitt inre. Jag ser en flod som sakta rinner fram i solljuset. Vid den ena sidan ner mot floden, ser jag ett ungt friskt träd som har vuxit upp. Jag ser solens strålar bryta igenom det ljusgröna lövverket och allt andas frid och stilla ro, när jag betraktar Guds skapelse. Jag får en intuitiv känsla av att trädet har sina rötter i det friska vattnet och trivs perfekt precis där det står.

MUSIK

Nu växlar bilden som jag talade om förut, i mitt inre. Det friska vattnet i floden torkar ut, och jag ser nu bara en torr flodbotten. Det unga trädet börjar sloka när vattnet sinar ut. Snart vissnar det och de vackra bladen skrumpnar och faller av. Den nakna stammen och grenarna torkar ut mer och mer. Till slut mister trädet sin motstånds-kraft och när vinden tar tag i det och rycker det fram och tillbaka, så bryts det av och faller till marken.

Vad betyder det här?

Är det en bild på mitt liv… kanske också på ditt? Låt oss fundera på det, en stund.

Jag föreställer mig att det friska vattnet som flyter fram, är Guds Ande i våra liv. Den underbara livgivande anden som går ut från Gud själv – kärlekens och livets upphov.

”Livet var människornas ljus” skriver Johannes i sitt första kapitels 4:e vers.

Så länge vi låter våra rötter sträcka sig ner till det livgivande vattnet, så kan vi ta till oss den näring och växtkraft som vi behöver för att växa och utvecklas.

Men vad är det som händer när det livgivande flödet börjar minska… kanske både i omfattning och i renhet? Jag tror att det är 2 saker som händer. Dels så börjar omvärldens ”andliga miljöförstöring” påverka den rena oförfalskade näringen, i sig själv. Och dels så minskar vår förmåga att tillgodogöra oss näringen, därför att vårt andliga blodomlopp håller på att slamma igen av olika anledningar. Vad kan vi göra? Ja, vad gör man i den fysiska världen? Jo, man gör en s.k. by-pass-operation och öppnar en ny väg för det friska blodet att komma fram. Kan vi göra på nåt liknande sätt? Nej, men för Gud är ingenting omöjligt! Inte ens en ”andlig by-pass-operation”.

MUSIK

Vad skrev Hesekiel i sitt 47:e kapitel om den dubbla strömmen? Jo, att det var ett antal steg som han fick förflytta sig för att den dubbla strömmen till sist skulle omsluta honom helt, så att bara huvudet stack upp över ytan.

Jag vet inte hur du tänker, men själv tror jag att vi måste börja koncentrera oss mycket mer på Honom, Jesus, som i sig själv är Livgivaren – livets upphov. Han som sa om sig själv: ”Jag är vägen och sanningen och livet!”

Kanske är det så att när vi börjar återspegla Herrens härlighet så förvandlas vi till Hans avbilder och när vi stiger från den ena härligheten till den andra så tar vi samtidigt också ett steg ut i den dubbla strömmen ”såsom när den Herre verkar, som själv är ande” (2 Kor 3:18 – 1917).

Jag har ingen särskild uppenbarelse om det här, men jag tror att om du och jag lämnar den ’religiösa verksamheten’ lite åt sidan och börjar upphöja, lova och prisa Honom, som själv är ande, så kommer det att frigöra andlig kraft, precis som på första pingstdagen – och vi börjar äntligen att röra oss åt rätt håll – det vill säga åt det håll som Guds Ande vill gå. Jag är övertygad om att då är den andliga by-pass-operationen igång, så att frisk ande, med liv och kraft kan strömma fritt genom oss, från Honom som är hälsans källa.

MUSIK

”Förbli i mig, så förblir jag i er” sa Jesus. ”Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan bara om den förblir i vinträdet, så kan ni inte det heller, om ni inte förblir i mig. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Om nån förblir i mig och jag i honom, så bär han mycket frukt; ty utan mig kan ni ingenting göra” sa Jesus (Joh 15:5).

Det är alltså inte du och jag som ska bära frukt, utan det är Han som själv är Ande – det sanna vinträdet – när vi hämtar vår kraft och näring från Honom – och förmedlar den vidare.

Genom att ära och lovprisa Hans heliga namn, så öppnar vi kanalen för Guds Kraft – så att den kan verka fritt, på det sätt som Han har avsett.

Den frälsande tron är ingen egen prestation från vår sida, utan kommer från Herren som en gåva till oss. Jag vet också att tron kommer av predikan, om och när Jesus genom Anden får komma in i våra hjärtan och bli vår ende HERRE på hjärtats tron eftersom evangeliet är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

Det räcker alltså inte att ha en tro, som bara betyder att vi håller evangeliet för sant och att det korrekt återger vad som hände en gång för omkring 2000 år sedan – som en sann historiebeskrivning.

Guds kraft måste tränga mycket djupare än så. Den måste tränga så djupt in i vår personlighet, att den blir en domare över hjärtats uppsåt och tankar – och leder till ett syndamedvetande och en vilja att bli kvitt synden genom namnet Jesus. Då blir det ett maktskifte på hjärtats tron. Och då, som först, har vi – genom att med vår vilja öppna hjärtats innersta – arbetat färdigt på vår frälsning, så långt det beror på oss.

För resten av vårt liv är vi sedan under behandling i Guds krukmakareverkstad, för att kunna bli ett hedersamt kärl – där Gudstron kan växa vidare, dag för dag, medan Guds avbild präglas i oss, när vi strävar mot målet för vår tro, våra själars frälsning.

MUSIK

Om inte Guds kraft, genom den Helige Andes förmedling av evangeliet, får verka fritt så blir det inget andligt resultat, utan bara mänsklig tankeverksamhet och ett ordflöde utan någon som helst djupverkan. Det kan naturligtvis nå fram till vårt förstånd, men når aldrig fram till vårt hjärta. Vi säger kanske AMEN med våra läppar, men vårt hjärta jublar inte i en inre lovprisning och glädje, som ger liv och kraft.

I den andliga världen gäller andliga lagar, och de lagarna kan vi människor inte närma oss med mindre än att vi samarbetar med Gud Den Högste, i hela Hans gudomliga treenighet.

Jag upplever ständigt min egen absoluta begränsning inför Guds ögon, och skulle aldrig våga ta ett steg ut på trons väg med förkunnelse av evangeliets sanning, om jag inte litade helt och fullt på Guds vägledning och hjälp in i minsta detalj.

Som jag sa tidigare så är syftet för våra gudstjänster i första hand, att lova, prisa och upphöja Gud för allt det underbara han har gjort för oss.

Om och när vi gör det så tror jag att det utlöser en tacksamhetens ande och kraft. Paulus frågar ju galaterna (Gal 4:15 – 1917) och säger: ”När hör man er nu prisa er saliga?” Ju mer vi prisar Jesus, ju mer verklig blir Han för oss, och ju mer verklig Han blir för oss, ju mer liv och hälsa och kraft från Gud tror jag att vi kan ta emot, och förmedla till våra medmänniskor.

MUSIK

Jag sa att syftet med våra gudstjänster i första hand är att lovprisa Jesus, Guds Son.

Det betyder ju inte alls att predikan skulle komma på undantag. Tron kommer ju av predikan och predikan i kraft av Guds Ord.

Jag måste erkänna att jag tidigare i mitt liv, först och främst förväntat mig att Guds Ords predikan skulle ge mig en större förståelse och kunskap om Gud själv och det andliga livet, för att jag skulle kunna växa till i tron.

Givetvis tror jag det fortfarande, och det jag säger nu har på inget vis ändrat min inställning till själva predikan i sig, men det har ändrat min inställning till i vilken ordning jag ska prioritera. Predikan kommer alltså numera -för mig- i andra hand.

Prioriteringsordningen är alltså lovprisning först och predikan sedan.

Vad är det då som har hänt och som gör att jag har ändrat mig?

Jo, det var en ung man som i ett enkelt vittnesbörd, för ett tag sedan, talade om att hans lärare på bibelskolan påpekat just detta, den viktigaste anledningen till att vi har våra gudstjänster. Jag har tagit det till mitt hjärta och bönen och lovprisningen till Guds ära har därför fått en helt annan plats i mitt inre än tidigare.

Att lova och prisa Gud måste ju vara det mest centrala i våra gudstjänster – eller hur?

Vad betyder annars ordet ”gudstjänst” om inte att göra tjänst inför Gud? Och hur gör man tjänst inför Gud om inte genom lovsång, bön och lovprisning?

Vi ber: ”Tack vår Gud och Fader för att du sände din egen Son, Jesus Kristus, till vår hjälp och räddning. Dig Jesus, vår Frälsare, vill jag prisa för att du gav ditt liv för mig och för oss alla. Vi som allesammans var andligen döda i våra synder, väckte du upp till insikt om våra synder, så att vi blev medvetna om dem och om Dig som förlåter oss alla våra synder och helar alla våra brister. Tack Jesus för allt du gjort för oss. Vi prisar och lovar och ärar ditt underbara namn. Amen.”

MUSIK