En stilla stund

Välkommen till programmet ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård.

När jag läser min bibel så stryker jag ibland under vissa saker eller sätter små frågetecken här och där. Ett sådant frågetecken har jag i Lukas-evangeliet, där det i en av Jesu liknelser talas om änkan och den orättfärdige domaren. Jag tänkte försöka att med Gud Andes hjälp, pejla lite djupare vad Jesus kan ha menat med det han sa i det sammanhanget. Jag hoppas att du också vill vara med och eftersom jag alltid behöver hjälp för att kunna förstå Guds Ord på rätt sätt, så ska jag börja med att be om det nu.

”Gode Gud! Jag vet att du alltid hör mig och jag ber nu om Din vägledning i bibelordet så att jag dels kan ta det till mig på rätt sätt själv, och dels kan förmedla det till mina lyssnare på ett sätt som blir en kanal för Dina välsignelser till dem. Amen.”

MUSIK

Jag går nu till den bibeltext som jag inledningsvis nämnde om, alltså Lukas 18 och läser för dig de första 8 verserna. Så här står det i den Svenska Folkbibeln:

”Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna.

I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: ’Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, så skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.’ Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till Honom dag och natt, då Han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när Han kommer, finna en sådan tro på jorden?” (Luk 18:1-8 SFB).

Vad menar Jesus med sin fråga om ”en sådan tro”? Vad är det Jesus talar om och försöker förklara? Jag vet inte hur du tänker, men jag tror att det handlar om 2 saker. Dels är det frågan om tron på Jesus som Messias och Frälsare och dels om tron som gör att man håller ut i bön – alltså ber utan att tröttna, därför att bönen vilar i en tro på Jesus, Han som är min uthållige förespråkare inför Fadern, och som inte ger upp så länge som jag vill stå på Hans sida och tro på Honom.

Har JAG en sådan tro? - blir ju följdfrågan som man måste ställa till sig själv, om man vill vara ärlig och uppriktig inför Gud och mot sig själv.

Jag vet bara en sak, och det är att utom min tro på Jesus, så har jag ingenting att komma med. Därför säger jag som mannen som kom till Jesus med sin son som hade en stum och döv ande – ”jag tror, hjälp min otro!” (Mark 9:24 SFB).

MUSIK

Att tro på Gud betyder egentligen 2 saker. Dels att man inser sin egen oförmåga och dels att man, mot den bakgrunden, förtröstar på Guds Nåd och ingenting annat.

Kristen tro innebär alltså ett 100%-igt beroende av Gud som alltings Skapare och alltings Upprätthållare.

Min tro på och bekännelse av den treenige Guden som min herre, dvs Gud-Fadern, Gud-Sonen (alltså Jesus Kristus) och Gud-Den Helige Ande, går inte att dela upp. För mig är det en helhet – även om jag inte alls försöker göra anspråk på att begripa hur alltsammans hänger ihop.

Att Jesus är den absoluta medelpunkten i kosmos och i hela den andliga världen, beror på att Gud själv har insatt Honom i centrum, som herre över allting. Han är den som renat allt både i himlen och på jorden och förverkligat Guds frälsningsplan för hela mänskligheten. (Hebr 9:22-23 SFB). Därför är Hans namn över alla andra namn

- Han, Människosonen, som nu sitter på Faderns högra sida och manar gott för oss.

Jag vill så gärna kunna omfatta lite mer av Guds kärlek mot oss människor, som Han har skapat till sin egen avbild. Men ju mer jag försöker, ju mer flyr kunskapen om Guds oändliga godhet bort som en ridå - ifrån mig. Det är som om mitt sinne för sådana sanningar helt enkelt inte räcker till. Min föreställningsvärld är helt enkelt alltför begränsad, och jag måste till sist inse, att om inte Guds Ande gör det levande och begripligt för mig, så kommer jag aldrig att kunna fatta det.

Jag måste instämma med psalmisten -kung David- när han säger i psalm 139 och vers 6: ”En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den” (Ps 139:6 SFB).

MUSIK

Det var någon som sa en gång, apropå den rättfärdige Job, att om Gud skulle ha försökt förklara för Job hur allt hängde ihop och vad som var orsaken till allt elände som -med Guds tillåtelse- drabbade honom, så vore det lika svårt att förstå för Job, som om man försökt förklara Einsteins relativitetsteori för en myra.

Ja, kanske är det så. Det finns saker som vi människor helt enkelt inte har kapacitet nog för att förstå, utan vi får ta till oss detsamma som Mose sa till Israels folk:

” Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag” (5 Mos 29:29 SFB).

Samtidigt är jag övertygad om att Gud inte alls är njugg eller missunnsam på något sätt när det gäller visdom. I Jakobs brev kan vi läsa följande ord: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla” (Jak 1:5-6 SFB).

Och ’utan att tröttna’ skulle man kanske kunna tillägga, med orden från Lukas 18:8.

Både du och jag måste ha klart för oss att utan bön sker det absolut ingenting i den andliga världen. Jesus själv är ju det bästa exemplet på det, och om Han ’behövde’ be -vilket Han ju ibland gjorde både dag och natt- så nog behöver du och jag det.

Kanske någonting att fundera över – eller hur?

MUSIK

Ibland när den kristna verksamheten kommer på tal i olika sammanhang, så hör jag människor som säger att jag kan ju inte sjunga; jag kan inte predika; jag kan inte leda gudstjänster osv. osv.

Jag undrar varför vi ställer så stora krav på oss själva och varandra. Ibland tror jag t.o.m att vi ställer större krav än Jesus gör. Hans lärjungar var väl inga särskilt framstående eller framgångsrika personer. De var fiskare som slet och stod i för sin dagliga bärgning. Jag har inte alls någonting emot fiskare - men några särskilt kunniga sångare eller predikanter var de väl inte precis. Men när Jesus kallade på dem och sa: ”Följ mig!” så gjorde de det. Hade de någonting gemensamt med dig och mig som lever nu omkring 2000 år senare?

Ja, de förtröstade på att Han som kallade dem, också skulle ta ansvaret för resten - eller hur? Borde inte du och jag göra samma sak - alltså försöka göra vårt bästa och lita på att Han som står bakom sitt ord också har vilja, kraft och förmåga att med sin kraft genomföra sitt verk – även om det sker med ’bristfälliga mänskliga redskap’.

Frälsningsverket är ju fullbordat, så det är inte det som vi ska sköta om. Vi ska bara förmedla kunskapen om det som Gud redan har gjort. Vad sa Jesus? Hur lyder missionsbefallningen? Jo, så här står det:

”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er” (Matt 28:18-20 SFB).

Med uthållig bön till Gud -i Andens kraft- finns det ingenting i universum som kan hindra oss att genomföra det som Gud har avsett och som Jesus talade om i sin missionsbefallning. ”Om Gud är med oss – vem kan då vara emot oss?” frågar aposteln Paulus i sitt brev till romarna och fortsätter ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom 8:31, 38-39 SFB).

MUSIK

Du kanske tänker att det är ju lätt att säga att man ska vara uthållig i bönen, men att verkligen vara det är inte lika lätt. Nej, jag vet det. Därför talar bibeln också om bönens ande (Sak 12:10), och barnaskapets Ande (Rom 8:15) som är verksam i de troendes bön och kommer vår svaghet till hjälp (Rom 8:26-27) eftersom bön åberopar sig på Guds löften, Hans förbund, trofasthet, rättfärdighet och barmhärtighet.

Bönhörelse får den uppleva som söker Gud (Ps 34:5) och söker Honom av hela sitt hjärta (Jer 29:12-13). Den som förbidar Gud (Ps 40:2) och omvänder sig (Job 22:23), ber i tro (Matt 21:22) och i Jesu namn (Joh 14:13) enligt Guds vilja (1 Joh 5:14).

Men bönhörelse förvägras den som tvivlar och ber illa (Jak 1:6; 4:3), har något orätt i hjärtat (Ps 66:18), lever i synd (Jes 59:2), föraktar Guds kallelse (Ords 1:24, 27-28), tillsluter sitt öra för den armes rop (Ords 21:13) eller är egenrättfärdig (Luk 18:11).

Så pröve människan sig själv… Om vi låter Guds Ande styra all bön så blir det rätt.

MUSIK