En stilla stund

”Om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också era dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i er. (Rom 8:11 – 1917)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Jag ber alltid om Guds ledning inför den här stunden som ligger framför. Den här gången slog jag upp ett bibel-lexikon och hamnade i ett sammanhang som handlar om Jesu uppståndelse från de döda. Jag känner mig orolig för hur det ska gå, för det är verkligen inget lätt ämne, men jag lägger allt i Guds händer och litar helt på att Han genom sin Ande leder mig. Men innan jag går vidare ska jag än en gång be om Guds vägledning och hjälp.

”Gode Gud! Tack för att jag får komma till dig med mina behov av vägledning i bibel-ordet och hjälp med att förmedla det glada budskapet om frälsning. Herre, låt någon lyssnare få del av dina välsignelser i sitt innersta. Amen.”

För ett antal år sedan stod jag vid en klippgrav, alltså en uthuggning i berget utanför Jerusalem, som heter ‘Gordons Golgata’. Det jag nu minns av den händelsen är att jag för första gången blev klar över hur man täckte själva öppningen på graven. I bibelöversättningen från 1917 står det: ”Sedan han (alltså Josef från Arimatea som egentligen hade låtit hugga ut graven åt sig själv) ... vältrat en stor sten för ingången till graven gick han därifrån.” och i den Levande Bibeln står det: ”Innan han gick därifrån rullade han en stor sten framför ingången.” (Matt 27:60).

MUSIK

I verkligheten finns det vid graven en ränna som också är uthuggen i marken längs med klippan, och i den rännan kan man alltså rulla en stor rund sten, som en jätte-stor kvarnsten, som då täcker hela öppningen. (Mark 16:4). Varför jag la märke just till det här vet jag inte, men för övrigt ser man på platsen ingenting annat än en tom uthuggen grotta i klippan och utanför står det några träd som skuggar platsen lite grann.
Aposteln Paulus skriver i inledningen till romarbrevet så här: ”Från Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild till att förkunna Guds evangelium /…/ om Hans Son, vilken såsom människa i köttet är född av Davids säd och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda, ja, evangelium om Jesus Kristus vår Herre” (Rom 1:1-4 – 1917).

En ‘svaghet i tron’ var redan på Jesu tid, att många inte trodde på någon uppståndel-se från de döda (för vanliga människor alltså) trots att man trodde på och höll fast vid Jesu uppståndelse. Han hade ju -efter sin korsfästelse, död och begravning- bland annat visat sig flera gånger för sina egna lärjungar och en gång för ”mer än 500 bröder vid ett och samma tillfälle” (1 Kor 15:6). Så Jesu egen uppståndelse fanns det ingen som helst tvekan om. Nej, frågan var om Jesu uppståndelse var unik och för alltid skulle förbli ensam i sitt slag, eller om Jesus var den förste som bröt dödens band, som själva början på Guds fullkomning i den siste Adams uppståndelsegestalt.

MUSIK

Paulus förklarar det så här: ”Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den andre och siste Adam (alltså Jesus Kristus) blev en ande som ger liv.
Paulus säger alltså att döden kom genom den förste Adam och de dödas uppstån-delse genom den siste Adam. De dödas uppståndelse finns alltså verkligen. Man kan alltså inte samtidigt säga sig tro på Jesu uppståndelse och förneka de dödas upp-ståndelse. Det är ju i så fall inkonsekvent - eller hur?
”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som förstlingen av de avsomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. Och såsom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som hör honom till” (1 Kor 15:20-23 – 1917).
Jesu uppståndelse är ju själva grunden för Din och min tro på den allmänna uppstån-delsen. Petrus skriver i sitt första brev, kapitel 1 och vers 3: ”Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt er, ni som med Guds makt blir genom tro bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden. Därför må ni fröjda er, även om ni också nu en liten tid, där så måste ske, får lida bedrövelse under olika prövningar, av olika slag, för att, om er tro håller provet – vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld blir beprövat – detta må befinnas lända er till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse. Honom älskar ni utan att ha sett honom; och fast ni ännu inte ser honom, tror ni dock på honom, och fröjdar er över honom med outsäglig och härlig glädje, då ni nu är på väg att vinna det som är målet för er tro, nämligen era själars frälsning.  Angående denna frälsning har profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras er” (1 Pet 1:3-10 – 1917).

MUSIK

Samme Guds Ande som uppväckte Jesus, ska också göra hans troende levande. Paulus skriver så här om det, i Romarbrevet 8: ”Om Anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då ska han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans Ande bor i er” (8:11). Det finns alltså ett underbart hopp om en mycket ljus framtid som väntar på Dig som tror på Jesus Kristus, Guds Son. Kanske känner du dig nedstämd eller orolig av någon anledning som kanske bara du själv och Gud känner till - men försök fästa din tanke vid det jag sa tidigare ‘om prövning en kort tid för att det som är äkta i din tro ska ge pris, härlighet och ära när Jesus uppenbaras’ och kommer igen på himmel-ens skyar. Jag menar inte att du ska fly från din verklighet till något andligt dagdröm-meri. Det jag menar är att se bortom bekymren och prövningarna... och blicka mot målet för din tro... din själs frälsning. Det är där vi måste fästa vår själs ankare - innanför förlåten - som Hebréerbrevets författare skriver så här om: ”Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel, vad löftet innebar, ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed. Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp, som ligger framför oss. I det hoppet har vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten” (Hebr 6:17-19).

MUSIK

Jag ska läsa det här textavsnittet en gång till för dig. Men nu ur den Levande Bibeln. Jag läser från vers 16. Så här står det: ”När en människa svär en ed gör hon det vid någon som är större än hon själv, för att denne ska tvinga henne att hålla löftet eller straffa henne om hon bryter det. Eden gör slut på alla diskussioner i frågan. Gud band sig också med en ed för att de som han hade lovat hjälpa skulle kunna vara helt säkra på att han aldrig skulle ändra sina planer. Han har gett oss både sitt löfte och sin ed, två saker som vi helt och fullt kan lita på, för det är omöjligt för Gud att ljuga. Därför kan alla de som flyr till honom för att bli frälsta fatta nytt mod. Utan minsta tvekan kan de sätta sitt hopp till honom. Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste. Dit har Kristus gått före oss för att be för oss och han har för evigt blivit vår överstepräst med Melkisedeks rang och värdighet” (Hebr 6:16-20 – LB). Din själs trygghet ligger just i detta att du med hundraprocentigt lugn och ro i ditt innersta vet att den Jesus som du tror på, själv har gått före dig och därför känner väl till hur vägen är och varthän den går. Kanske du inte ens orkar bedja, men inför Gud är det inte viktigt. Det som betyder någonting är OM du lagt ditt liv i hans händer -Han Jesus- som sa: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila” (Matt 11:28-30).

MUSIK

Visst är livet orättvist ibland - men Gud är god ändå! Han är inte bara god, Han är också absolut rättvis. Om livet inte är rättvist, eftersom vi inte alltid är rättvisa mot varandra, så är Gud ändå alltid rättvis. Jag kommer att tänka på berättelsen om den barmhärtige samariten (Luk 10:30-37), som Jesus talar om när han ska förklara vem som är en människas ”nästa” - alltså en medmänniska som man ska bry sig om.
Det var ju en man som blev nedslagen och rånad av rövare på sin väg mellan Jerusalem och Jeriko. När han ligger där halvdöd så kommer en präst och går förbi. Han tyckte inte att mannen enligt den judiska lagen var en del av hans eget hushåll, som han hade skyldighet att ta hand om, så därför gick han förbi. Så kom det en levit, som också kunde lagen, men antagligen inte ville lägga sig i det som hade hänt... man vet ju aldrig vad det kan bli för krångel och besvär med sånt där... kanske han tänkte. I vart fall gick han också förbi den blödande mannen som låg där och höll på att dö. Men så kom det en samarit, alltså en man från Samarien, som inte kände så väl till lagen. Det var ju en av anledningarna till att judarna inte ville ha någonting med samarierna att göra - de kunde ju inte ens lagen ordentligt - vilket var judarnas egen trygghet och ryggrad. Men vad händer? Jo, samariten funderade inte så mycket över vad lagen kunde innebära eller säga om det här fallet... Här var det en man som hade blivit överfallen och behövde hjälp. Punkt o slut! Det handlade om barmhärtighet. Det var det Jesus ville lyfta fram, oavsett om judarna såg samarierna över axeln eller inte. Jesus var beredd att spränga alla sådana gränser mellan uppfattningar och folk. Vad var det för nytta med kunskapen om lagen? Jesus bryr sig inte ett dugg om lagen i det här fallet. Men den som visade barmhärtighet, var den behövandes ’nästa’ när det verkligen gällde, sa Jesus.

Dagens minnesord: ”Barmhärtigheten kan frimodigt träda fram inför domen” (Jak 2:13 – 1917)

MUSIK