En stilla stund

Förgät inte att bevisa gästvänlighet” (Hebr 13:2 – 1917)

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Vi följer Abrams och Sarais vidare liv i Seriebibelns berättelse, och träffar nu på dem i Egypten där de bor som flyktingar en tid, medan hungersnöden drar förbi i Kanaans land. Men innan jag går vidare i berättelsen om Abram och Sarai ska jag be Gud om vägledning och hjälp så allt blir rätt.

”Gode Gud! Jag kommer inför ditt ansikte och ber dels om vägledning i bibelordet och dels om hjälp att förmedla ditt budskap på rätt sätt till någon lyssnare. Amen.”

I Egypten råkar Abram och Sarai ut för ett problem, som Abram försöker lösa på sitt eget sätt. Han är nämligen rädd för att någon i Egypten kommer att vilja döda honom för att kunna gifta sig med Sarai, som är en mycket vacker kvinna. Därför säger han till henne att om någon frågar henne vem hon är, så ska hon säga att hon är Abrams syster (hon var ju också verkligen hans ‘halvsyster’ eftersom de hade samma far men inte samma mor). När Farao får syn på den sköna Sarai tar han henne till sitt hov, och ger Abram (som han tror är hennes bror) fina gåvor som en sorts ersättning för hans ‘syster’. I vår kultur kan man ju undra hur det kunde gå till på det sättet, men på den här tiden var det Farao som var enväldig härskare och som bestämde allting i Egypten. Vanliga människor hade ingen talan, utan den som hade makten gjorde som han ville.

MUSIK

Oavsett vad Farao tycker eller vill så ser Gud vad som händer och så snart Sarai kommer till hovet blir Farao sjuk och får då också veta att han i verkligheten har tagit till sig Abrams hustru, och inte hans ‘syster’. Detta var ju ett skamligt tilltag som Farao visserligen inte visste om... eftersom han hade blivit ‘lurad’ av Abram själv, men så fort han fick veta sanningen kallade han till sig Abram och Sarai, redde ut det hela... och skickade iväg dem omedelbart tillbaka till Kanaans land. Abram förstod nu att han aldrig mer skulle försöka hitta på ‘egna lösningar’ utan lämna allt åt Gud med full förtröstan. Allting lyckas nu väl för Abram och Lot. Deras boskapshjordar växer så att de till slut inte kan livnära sig inom samma område, utan bestämmer sig för att gå var och en åt sitt håll. De båda männen går upp på ett högt berg och ser långt bort över berg och dalar. Abram erbjuder Lot att välja själv åt vilket håll han vill dra iväg med sitt folk och sina ägodelar... ”så går jag åt andra hållet” säger Abram. Lot ser den bördiga dalgången nära Sodom och bestämmer sig för att det är där han vill bosätta sig. De blir överens om detta och Lot går därifrån. Abram bygger då ett altare och tillber Gud och får då höra Gud tala och säga: ”Hela det land som du nu ser ska jag ge åt dig och dina efterkommande till evig tid.” Abram bryter upp och drar iväg med allt och flyttar till Hebron med alla de sina.
Abram och Sarai undrar hur det som Gud  sagt om att Abram ska bli stamfar för många folk, ska kunna ske, eftersom de ju inte har någon son. Sara är ledsen för det och får en egen idé till lösning... Hon kan enligt folkets sed ge Abram sin tjänste-kvinna Hagar och få en son genom henne, som sedan kan adopteras in i familjen.

MUSIK

Efter Sarais idé får Abram på det sättet sin förstfödde son Ismael. Men det här var än en gång en mänsklig lösning på det barnlösa parets ‘problem’ och därför blir det bekymmer så småningom. Hagar går stolt omkring och talar om att hennes son Ismael en dag minsann ska komma att leda hela stammen. Det här blir till slut för mycket för Sarai som ber Abram se till att Hagar och Ismael lämnar lägret. Abram har inte heller något bättre alternativ utan ser till att Hagar får vatten och mat och ger sig iväg... men vandringen i öknen blir lång för Hagar och Ismael och de håller på att törsta ihjäl. När Gud ser hur förtvivlad situationen är, räddar Han dem och lovar att göra Ismael till ett stort folk. Så småningom gifter Ismael sig med en egyptisk flicka och blir ledare för en stor ökenstam.
Under tiden som allt det här händer får Abram besök på sin lägerplats av tre främ-lingar som han erbjuder vila och mat. När de sitter till bords säger en av främlingar-na: ”Din hustru Sarai, ska få en son. Sarai som står bakom tältväggen hör vad som sägs och ler för sig själv. Hon vet att hon är alldeles för gammal för att få barn, men Gud har en annan mening om det och ändrar nu Abrams namn till Abraham, som betyder ‘fader till många folk’ och Sarais namn till Sara, som betyder ‘furstinna’.
Dagen därpå bryter de tre männen upp och går mot Sodom. Abraham följer med dem ett stycke på vägen...  Då säger en av dem: ”Staden Sodom är så syndig så Gud kanske måste förstöra den.” Abraham förstår att de tre främlingarna är Guds budbärare och ber till Gud för Sodom, där hans brorson Lot bor. Abraham vädjar för människorna i Sodom och försöker få Gud att ändra sig om det finns 50 rättfärdiga där. Till slut lovar Gud att staden ska räddas om det så bara finns 10 rättfärdiga där.... men det finns det tyvärr inte...

MUSIK

I Sodom är det verkligen otrevligt och det finns en grupp illasinnade människor som vill skada de änglar som Gud sänt dit för att se om det verkligen är så illa i Sodom, som det verkar av de klagorop som stigit upp inför Guds ansikte. Det visar sig vara ännu värre än de trodde och änglarna blir tvungna att slå de ursinniga människorna med blindhet för att de inte ska helt gå bärsärkagång mot Lot, hans hus och familj. Änglarna berättar för Lot att de är ditsända av Gud och måste rädda Lot och hans familj innan Gud kan förstöra staden. Lot som vill rädda sin familj, försöker tala med sina svärsöner, men de bara skrattar åt honom när han varnar dem, och de vägrar att lämna Sodom.
Tidigt nästa morgon för därför änglarna bort Lot själv, hans hustru och deras två döttrar. Änglarna säger till dem att inte se sig tillbaka för då kommer de också att dö. Plötsligt börjar det regna eld och svavel över de båda städerna Sodom och Gomorra och under sin flykt stannar Lots hustru upp, ser sig tillbaka och blir på ett ögonblick förvandlad till en saltstod. Därför kommer bara Lot och hans båda döttrar undan Guds straffdom.
Nästa morgon när Abraham går upp på berget för att bedja, ser han bara de rykande ruinerna som är kvar av den onda staden. Så säkert som natt följer på dag, så följer ödeläggelse i syndens spår.

Abraham ber: ”Gud, hjälp mig att leda mitt folk på rättfärdighetens väg.”

MUSIK

En dag lastar man en åsna för en lång vandring. Abraham tar med sig sin son Isak och några tjänare, men talar inte om vart man ska gå eller varför man ska ge sig iväg. Han är som bedövad, för Gud har nämligen befallt honom att offra sin son Isak, som han älskar. De ger sig i alla fall iväg och på tredje dagen kommer de till Moria land och uppe på ett berg bygger Abraham ett altare. Isak som bär veden säger: ”Far, här är veden, men var är offret?” ”Gud kommer att utse offret” svarar Abraham, tar tag i Isak, binder honom och lägger honom på altaret.
(Om Gud vill att jag ska ge Honom min son, så ska jag lyda, säger Abraham inom sig själv.)... och förbereder sig alltså på att offra sin älskade son Isak - åt Gud.
Men plötsligt hör Abraham Guds röst när Han säger: ”Låt icke din hand komma vid gossen... för nu vet jag, att du fruktar Gud!” När Abraham med glädje ser på Isak, upptäcker han också en vädur som har fastnat i snåren. Abraham befriar sin son från repen och offrar istället väduren på altaret. Abraham förstår nu också att Gud ville pröva hans tro. Till Isak säger han: ”Tvivla aldrig på Guds visdom och kärlek.”
Abraham och Isak böjer sina knän där vid altaret. De tackar Gud med glädjefyllda hjärtan och Abraham hör Guds löfte: ”Genom dig ska alla släkten på jorden bli välsignade.”
När Isak, som gått lite före Abraham, kommer hem igen, rusar Sara ut från lägret för att hälsa. Hon frågar Isak om vad som hänt. ”Du gick hemifrån som pojke och kommer tillbaka som man - lik din far - stark och förståndig.” Isak svarar och säger: ”Far har visat mig vad tron kostar...och Gud har visat mig belöningen. Under åren som följer har Abrahams stam framgång, men en dag blir Sara mycket sjuk och dör 127 år gammal.

MUSIK

En dag kallar Abraham till sig sin mest betrodde tjänare och säger till honom att han -innan han dör- vill se sin son Isak lyckligt gift med en kvinna av sitt eget folk. Tjänaren får därför i uppdrag att resa till Haran med en karavan av kameler, hitta en hustru till Isak och ta med henne tillbaka. Tjänaren ber Gud om hjälp att genom ett tecken, hitta den kvinna som Han vill ska bli Isaks hustru. Tecknet är att någon av stans unga kvinnor som hämtar vatten vid källan, dels ska ge Abraham själv att dricka, och dels också erbjuda sig att vattna hans kameler. Det sker precis så och tjänaren blir övertygad om att Rebecka, som kvinnan heter, är den rätta. Efter diverse förklaringar inför hennes familj och när han överlämnat alla de fina gåvor Abraham skickat med, så berättar tjänaren vem han är och att Gud utsett Rebecka att bli brud åt Isak. Rebecka är dotter till Abrahams brorson Betuel. Hon följer sedan med tjänaren hem till Isak och blir hans hustru sedan de fått Abrahams välsignelse. Så småningom får de tvillingpojkarna Jakob och Esau.
Långt senare, när Abraham är 175 år gammal, dör han och begravs i samma grav som sin hustru Sara. Isak blir stammens nye ledare som så småningom efterträds av sin son Jakob. Esau föddes visserligen först, men för en tallrik linssoppa sålde han sin förstfödslorätt till Jakob, och efter många förvecklingar blir Jakob välsignad av både sin far Isak och Gud, som ger honom namnet Israel. Gud vet alltid vad Han gör.

Dagens minnesord: Genom gästvänlighet har några, utan att veta det, fått änglar till gäster (Hebr 13:2 – 1917)

MUSIK