En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför den här stunden slog jag upp ett bibelställe som handlar om när aposteln Paulus skriver till de kristna i Korint och lyfter fram sin svaghet - som genom Guds nåd har blivit hans starkhet. Men innan jag går vidare på det området ska jag be om Guds Andes vägledning och hjälp så allt blir rätt tänkt och framfört.

”Gode Gud! Jag kommer inför Dig med en stor tacksamhet för att Du har gett alla som tar emot Dig rätt att bli Dina barn. Jag behöver Din hjälp varje ögonblick och jag tackar Dig för den vägledning som Du ger mig i bibelordet och den hjälp Du också ger mig så att jag kan förmedla budskapet om Din frälsning, räddning och välsignelse till någon lyssnare som söker Dig i dag. Amen."

Tillbaka till aposteln Paulus och hans brev till de kristna i Korint. Han skriver:
”För fjorton år sedan fördes jag upp till himlen. Fråga mig inte om det var min kropp som var där eller bara min ande, för det vet jag inte. Bara Gud kan svara på det. Men jag befann mig där i paradiset, och hörde så häpnadsväckande saker att det är bortom en människas förmåga att förklara eller beskriva dem i ord (och jag har dessutom inte tillåtelse att berätta om dem för andra).

Den erfarenheten är något att skryta med, men det tänker jag inte göra. Jag tänker bara berömma mig av hur svag jag är och hur stor Gud är, som kan använda en sådan svaghet till sin fördel.”

Sedan talar Paulus om att han har fått en ”tagg i köttet” för att han inte ska bli högfär-dig och att han 3 gånger har bett Gud att slippa det lidandet...
”Varje gång har Han sagt: ‘Nej, men jag är med dig, det är allt du behöver. Min kraft syns bäst i svaga människor.’ Nu är jag glad att få skryta med hur svag jag är. Jag är glad att få vara ett levande bevis på Kristi kraft, i stället för att visa min egen kraft och förmåga. Eftersom jag vet att alltsammans tjänar Kristi syfte är jag glad för lidandet, förolämpningarna, prövningarna, förföljelserna och svårigheterna. När jag är svag, då är jag stark, och ju mindre jag själv har, desto mer är jag beroende av Honom.”
(2 Kor 12:2-10 – LB). Så långt aposteln Paulus.

MUSIK

Själv har jag varken några uppenbarelser eller erfarenheter av besök i Guds himmel. Den enda sanna jämförelsen mellan mig och Paulus är, när han talar om ”hur svag jag är och hur stor Gud är, som kan använda en sådan svaghet till sin fördel.” I de orden känner jag igen mig.

Det jag säger nu, är verkligen ingen falsk blygsamhet om du tror det. Vid många till-fällen har jag velat lämna över arbetet till någon annan, som kan så mycket mer än jag, inom alla de områden jag med Guds hjälp ger mig in på – men ingen dyker upp.

Alltså sitter jag här igen och talar till dig som lyssnar just nu. Jag kan bara förklara det med att det brinner en eld i mitt hjärta. Ibland har jag försökt släcka den, men det går inte. Bränslet på den elden är min djupa längtan att få bära ut den välsignelse från Gud som är en gåva till alla människor.

MUSIK

Guds kärleksgåva är att han redan har förlåtit Dig alla Dina synder och vill hela alla Dina brister utan krav på någon motprestation från Din sida. Du kan därför bli en fri människa om du bara vill tro på Jesus Kristus Guds Son, som har gett sitt liv för Dig!

Att Gud vill och kan använda en svag människa har sin grund i att Gud inte delar sin ära med någon. Ju svagare man är, ju större är behovet av hjälp från Gud och ju mindre ära kan man därför ta åt sig själv. Har man större tankar om sig själv än vad man bör ha, så kan man strax lösa det ‘problemet’ vid korsets fot. Där får man spika fast allt sådant. Och tyvärr räcker det inte med en gång, fast man gärna skulle vilja ha det så. I mitt eget fall har det vid det här laget blivit många besök där vid korsets fot... och de är nog inte slut än...
Herren Gud säger genom profeten Jesaja:
”Men för mitt namns skull är jag långmodig, och för min äras skull håller jag tillbaka min vrede, så att du inte blir utrotad. Se, jag har smält dig, men silver har jag icke fått; jag har prövat dig i lidandets ugn. För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag så, ty hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat? Jag ger icke min ära åt någon annan” (Jes 48:9-11 – 1917).

I herdepsalmen talar kung David också om Den Gode Herden som leder honom ‘på rätta vägar för sitt namns skull.’  (Ps 23:3 – 1917).

”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!” skriver Paulus till de kristna i Rom. ”Hur outgrundliga är inte Hans domar och hur outrannsakliga Hans vägar! Ty vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit Hans rådgivare? Eller vem har först givit Honom något, som Han alltså bör betala igen? Av Honom och genom Honom och till Honom är ju allting.
Honom tillhör äran i evighet, Amen.” (Rom 11:33-36 – 1917).

MUSIK

Till Timoteus skriver Paulus: ”Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig ordet överallt skulle bli predikat, så att alla hedningar finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap. Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen” (2 Tim 4:17-18 – 1917).

När aposteln Paulus skriver de här slutraderna till sin andlige son Timoteus, sitter han fängslad i Rom. Paulus, som var romersk medborgare, hade ju tidigare i Jerusalem, vädjat till kejsaren, dels med tanke på de möjligheter som kunde finnas att försvara sig där, men också dels därför att han fått en uppenbarelse om att vittna om Jesus Kristus på samma sätt i Rom som han tidigare gjort i Jerusalem. (Apg 23:11 – 1917).

Han förstår att hans dagar den här gången är räknade och att utgången av rättegången troligtvis kommer att bli dödsdom och martyrium. Men Paulus ser inte i första hand en möjlighet till personligt försvar för sin sak, utan han betraktar sitt försvar i den här rättegången som ett vitt-nesbörd om Guds evangelium och den kristna trons väg. Han ser det som själva fullbordan av sin förkunnargärning och med denna ‘avslutning’ på sitt liv har han full-bordat sitt lopp och kan därför ta emot döden som en vinning och en befrielse.
(Apg 20:24 – 1917).

MUSIK

När man så här lång tid efteråt kan läsa om och begrunda det som hände Paulus under hans missionsresor, med förkunnelse av evangeliet, församlingsbyggande, förföljelse, fångenskap, sträckbänk och slutligen halshuggningen i Rom, mellan 30 och 40 år efter Jesu korsfästelse - så förstår man Jesu uppmanande ord till Ananias i Damaskus (efter Saulus omvändelse): ”Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas’ hus efter en man, vid namn Saulus, från Tarsus. Ty, se han beder” (Apg 9:11 – 1917).

Ananias var av förklarliga skäl mycket tveksam till att ta kontakt med Saulus eftersom han visste att han varit på väg till Damaskus med en fullmakt ifrån översteprästerna i Jerusalem att fängsla alla dem som åkallade Jesu namn och var på ‘den vägen’.
Men Jesus sa:
”Gå åstad; ty denne man är Mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn; och Jag skall visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull.” (Apg 9:15-16 – 1917).

Trots den frenesi Saulus tidigare visat när det gällde att försöka föra alla de judar tillrätta som inte ville hålla sig till den traditionella judiska tron, så fanns det nu -efter mötet med den uppståndne Kristus på vägen till Damaskus- en hängivenhet som kanske var ännu större än tidigare - men med motsatt riktning.
En ny eld hade tänts i Paulus’ hjärta som brann för att vi hedningar, du och jag, skulle få del av sanningen om Gud, Hans frälsning i Jesus Kristus och det eviga livet. En eld som hade en sådan kraft att Paulus, ‘hedningarnas apostel’, inte gav upp förrän han fullbordat sitt lopp och dog martyrdöden i Rom.

MUSIK

Är du och jag beredda att med samma hängivenhet offra våra liv för Jesus Kristus vår Frälsare? Om allvaret i den kristna förkunnelsen får gripa tag om våra hjärtan så att vi inser vilken olycksväg de flesta människor vandrar fram på, då kanske vår hän-givenhet att vandra i Jesu fotspår och rädda människor från helvetet, blir annorlunda.

Vi ber:
”Herre! Tag hand om oss och hjälp oss att verkligen bry oss om våra medmänniskors väl och ve. Herre, lär oss inse det oerhörda allvaret i den kristna tron. Hjälp oss att se och förstå vad det eviga livet i Din gemenskap betyder, i jämförelse med den eviga pina som -enligt Ditt eget ord- väntar den icke-troende. Hjälp oss att inte bara leva på, den ena dagen efter den andra, så att tiden bara rinner iväg, utan hjälp oss att på rätt sätt förvalta den tid som Du har lagt i våra händer. Herre, Du ser också om vi håller på att göra fel eller vandra på fel vägar. Jag ber att Du hjälper oss och korri-gerar oss om det är på det viset. Det är så många olika frågor och sammanhang som vi inte själva klarar av att hålla reda på, eftersom vi saknar den totala överblick som Du ensam har. Led oss, Herre, på Dina vägar och fräls oss ifrån det onda. Amen.”

Dagens minnesord: ”O, att du ville akta på mina bud! Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström, och din rätt såsom havets böljor…”
              (Jes 48:18 – 1917)

MUSIK