En stilla stund

Välkommen till ”En stilla stund” med Jan Eric Emgård. Inför det här tillfället har Jesu ord (från Johannes evangelium, det 4:e kapitlet) till kvinnan vid Jakobs brunn blivit aktuellt för mig. Det var ett sammanträffande med Jesus som kom att helt förändra hela hennes liv. När hon gick in i staden Sykar för att berätta om sitt möte, lämnade hon till och med krukan kvar som hon hade kommit för att hämta vatten i. Men innan jag går vidare ska jag be om Guds hjälp och vägledning.

”Gode Gud! Jag kommer inför dig med en bön om din vägledning i bibelordet, så att jag förstår det och vad du vill ha sagt. Hjälp mig också att föra budskapet vidare med den Helige Andes undervisning till mina lyssnare som med öppna hjärtan väntar på dig, Herre. Amen.”

I bibeln förklarar Jesus många olika saker som hänger samman med den kristna tron, och han vill alltid att vi människor ska kunna förstå vad han menar när han till exempel talar om Guds rike, det levande vattnet eller om Guds härlighet. Om du slår upp din bibel tillsammans med mig och går till Johannes evangelium i Nya Testa-mentet, så kan vi läsa där i det 4:e kapitlet om hur Jesus under sin vandring blev trött och därför satte sig ner vid Jakobs brunn. När han sitter där, kommer det en samari-tisk kvinna dit för att hämta vatten -mitt på dagen- när det var som hetast! När Jesus ber henne om lite vatten att dricka, blir hon förundrad över hur han som är jude, kan be henne om detta, eftersom judarna enligt traditionen inte har något umgänge med samarierna.

MUSIK

Jesus sa till kvinnan vid brunnen: ”Om du förstod Guds gåva, och vem den är som säger till dig: ‘Ge mig att dricka’ så skulle i stället du ha bett honom, och han skulle då ha gett dig levande vatten” (Joh 4:10 – 1917).

Jesus talar alltså här om Guds gåva -det eviga livet- och att ‘det levande  vattnet’ skulle bli en källa med evigt liv i den som tar emot Guds gåva.

Jag ska försöka utveckla min tanke lite mer om det här med det ‘förstånd’ som Gud har gett oss och den tro som han vill skapa i oss.
Det jag fastnade för i den här berättelsen om Jesus och kvinnan vid brunnen, är Jesu ord när an säger: ”Om du förstod Guds gåva...” Det förstånd som Gud har gett oss människor skall ju räcka till för den existens som vi är placerade i - eller hur? I sam- band med skapelsen sa Gud att människan skulle råda över alla djuren och över hela jorden. Det förstånd som han då utrustade oss med, måste ju ha varit tillräckligt, för annars skulle vi ju inte kunna ’råda över’ det som Gud talade om.
En sak tror jag att jag fått klart för mig under mitt liv. Det är att Gud begär aldrig att vi ska göra någonting som vi inte kan göra eller som vi saknar förutsättningar för. När det sedan handlar om att förstå vad ont och gott är och att kunna skilja mellan de båda, så kom den delen av vårt ’förstånd’ långt senare, nämligen som en följd av och i samband med syndafallet.

MUSIK

Jag vet inte hur Gud hade tänkt, men jag antar att han tänkt bespara oss människor från att tvingas förstå skillnaden mellan gott och ont. Gud varnade ju Adam och sa till honom att han inte skulle äta av frukten på ’Kunskapens träd’ - och om han ändå gjorde det - så skulle han döden dö. Gud begärde aldrig att Adam skulle FÖRSTÅ varför han inte fick äta av den förbjudna frukten. Gud begärde heller inte att Adam skulle FÖRSTÅ vad det innebar att ’döden dö.’ Nej, Gud begärde bara att Adam skulle lyda honom, när han blev varnad. Om Adam hade litat på Gud och verkligen trott på att det han sa var riktigt och följt Guds anvisningar, så hade antagligen hela mänsklighetens fortsatta existens blivit annorlunda – åtminstone antar jag det.

Vi går tillbaka ett ögonblick till Jesus och kvinnan vid Sykars-brunnen.
”Om du förstod Guds Gåva...” sa Jesus. Alltså förstod hon det inte, men efterhand så klarnade det ändå på något sätt för henne. Hon förstod att Jesus var en profet när Han talade om de fem män hon haft... och när hon samtalat med Jesus ytterligare en stund så går hon tillbaka in i staden och säger till dem hon träffar på: ”Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. HAN KANSKE ÄR MESSIAS” (Joh 4:29 – SFB).

Hon förstod nog inte allt fortfarande, men hon trodde! Och eftersom hon själv trodde och vittnade så ärligt, så kom många andra samarier också till tro - först för hennes egna ords skull och sedan för de ord som Jesus talade till dem.

MUSIK

Jag tänker på ett annat sammanhang där Jesus talar om att tro. Det var när Marias och Martas bror Lasarus hade dött och Jesus säger till Marta: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds Härlighet?” (Joh 11:40 – SFB).

Jesus begärde inte att Marta skulle förstå någonting om Guds Härlighet. Han begärde bara att hon skulle tro. Vad skulle hon tro på? Jo, hon skulle tro på Gud och då skulle hon få se Guds Härlighet manifesterad genom att övervinna dödens makt och väcka hennes döde bror Lasarus till liv.

I nästa vers (v. 41) återkommer Jesus till tron på Gud igen, när han ber: ”Fader, jag prisar dig för att du hör mig. Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön.” (Joh 11:41-42 – SFB).

Jag vet inte hur du tar emot det jag säger i ditt eget hjärta, men på senare tid har det blivit väldigt tydligt på något sätt för mig själv, att vi inte ska sträva efter att försöka FÖRSTÅ allting. Tänk om vi någon gång kunde ta till oss den grundläggande lär-domen av kung Salomo i Ordspråksboken. Första steget på förståndets väg är att inte lita på sitt eget förstånd. ”Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta och förlita dig inte på ditt förstånd” står det (Ords 3:5).

Det du och jag däremot ska göra det är att lita på Gud och på Hans förstånd!
Så fort vi försöker begränsa Gud till vad vårt eget förstånd kan fatta, så går det snett för oss. Det har varit så ända sedan Adam och Eva skapades och det fortsätter på samma sätt varenda dag.
Adam förstod inte det där med kunskapen på gott och ont och att han skulle dö om han åt av frukten på Kunskapens Träd... därför gick det fel med hela mänskligheten.
Människorna på Noas tid förstod inte hur vattnet skulle kunna komma till arken, i stället för tvärtom... så gick det fel igen, och syndafloden tog bort dem allesammans.

MUSIK

Vi människor har en underlig förmåga att försöka göra oss själva till måttstock i alla sammanhang. Är det någonting som vi inte kan fatta eller förstå, ja då säger vi oss att ’det finns inte’ eller så bortförklarar vi det som ’omöjligt’. Om vi alltså inte förstår varken Guds existens eller Hans skapelse, då är det ju lättast att bortförklara Gud - eller hur? Ack, vilken mänsklig dårskap! Det är precis som Paulus säger till de tro-ende i Korint: ”Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor.”
Men nu har Kristus uppstått från de döda - trots att varken du eller jag förstår det, utan får försöka omfatta det med vår tro (1 Kor 15:16-17, 19 – SFB).

Förstår vi inte syndens och dödens fasansfulla verklighet, ja då vill vi helst inte höra talas om den – eller hur? Man tycker ju att det någon gång borde gå upp för oss människor att det förstånd vi har är alldeles för begränsat för att kunna rymma ens det minsta uns av Guds förstånd och möjligheter. Det är ju därför Gud har ordnat det så att det eviga livet inte alls beror på om vi kan förstå det eller inte, utan bara på tro.
O, vad jag önskar att jag själv -till 100%- kunde förtrösta på Gud och på Hans Ord oavsett vad jag själv tycker verkar begripligt eller möjligt. Men Jesus visste att vi skulle komma tillkorta. Det var ju därför han sände den Helige Ande till vår hjälp.

MUSIK

Hjälparen - den Helige Ande - kom till vår jord på pingstdagen, och är kvar här ännu, till vår hjälp varenda sekund. Om vi bara vill ge honom utrymme i våra liv och låta honom arbeta med och genom oss, utan att vi sätter upp några villkor eller begräns-ningar, så skulle vi ännu mycket mer kunna rannsaka och förstå skrifterna och tränga in i det goda Gudsordet på bibelns blad. ”Det finns djup i Herrens godhet...” sjunger vi i en gammal sång, och jag skulle önska att vi verkligen tog till oss den sanningen. Då skulle vi nog upptäcka mycket ’guld’ som är fördolt för oss. ”Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och ni gör väl” säger aposteln Petrus ”om ni aktar därpå såsom på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” (2 Pet 1:19 – 1917).

I det här sammanhanget påminns jag om en liten artikel som min svärfar skrev strax före sin bortgång 1970, i en tidning som hette ”Vittnesbördet”.
Artikeln har rubriken ”På väg att vinna” och handlar om målet för vår kristna tro. Han skriver: ”Det himmelska målet är värt en livslång strid, och blotta tanken på inträdet i den kommande, eviga världen, där allt är bättre än det bästa här nere, fyller själen med fröjd och lovsång. Ju mer du vinner framgång i lydnad för Guds Ord, ju mer lik Jesus blir du.” Så citerar han bibelorden från Petrus första brev där det står: ’Honom (Jesus) älskar ni utan att ha sett Honom; och fastän ni ännu inte ser Honom, tror ni ändå på Honom och fröjdar er över Honom med outsäglig och härlig glädje, då ni nu är på väg att vinna det som är målet för er tro, nämligen era själars frälsning’ (1 Petr 1:8-9).

Om du redligen kämpar trons goda kamp, ska även du en dag, i likhet med alla dem som har övervunnit, få utbyta tron mot åskådning.” /Slut på artikeln/.

Dagens minnesord: ”Den som dricker av det vatten jag (Jesus) ger honom skall aldrig någonsin törsta” (Joh 4:14 – SFB).

MUSIK